Bland tunga pilar och grova musköter.

P1020069Luntlåsmusköt för jakt i museets samlingar. Troligen tysk med effektfulla inläggningar av ben i trät.

 

 

Bland tunga pilar och grova musköter
I vårens sista tema tittade vi närmare på vapenhistoria med fokus på pilbågen och eldhandvapnen. Jag tog med ett antal vapen från min personliga samling och från museet tog vi fram en mäktig luntlåsmusköt från tidigt 1600-tal.

Några var också med på en särskild svarkrutsskyttedag som arrangerades förra söndagen.  Läs mer om den  HÄR.

Vi inledde kvällen med en kort vapenhistorisk exposé på eldhandvapnens historia. Jag berättade historien hur vi gick från rundkulor i bly till patroner. Vapen är ett redskap till för att döda med men det är också en viktig del i förståelsen av historien. De har varit med i många sammanhang och varit redskap i händerna på personer som format historien. De öppnar upp perspektiv inom många områden såsom kulturhistoria, etnologi, teknikhistoria och hantverkshistoria. De ger handgripligen insyn i förhållanden i krig och fred men också i jakt och livnäring liksom hantverk och industrihistoria.

P1020056
Projektilens basala utveckling. I begynnelsen fanns rundkulan och den kom att vara förhärskande som projektil in på 1800-talet då det började experimenteras med spetsiga kulor som håller en mer stabil bana i luften. Spetskulan sattes sen i en färdig hylsa som som fylldes med krut och den moderna patronen var född.

Eldvapnens utveckling fram till enhetspatronens införande är egentligen främst en fråga om avfyrningssystem. Jag visade upp flera avfyrningssystem som avlöst varandra genom tiderna. Gemensamt för alla är att de är så kallade mynningsladdare, vilket innebär att skytten häller löst krut ner i pipans mynning och därefter förs kulan ner i loppet och stöts ner mot krutladdningen. De första eldhandvapnen från 1300-talet fungerade som en liten kanon fastsatt på en käpp, krutet i antändes genom ett litet hål på ovansidan av pipan. I hålet som vanligen kallas fänghål hälldes lite krut som sen antändes med en lös lunta. Redan under medeltiden började man sätta fast luntan i en hävarm kopplad till en avtryckare och detta system kallas vanligen för luntlås. Luntlåset var en enkel och billig mekanism som på sina håll var i bruk långt in på 1600-talet. Luntlåset konkurrerades främst ut av flintlåset som börjar komma på 1500-talets slut. Det fanns olika varianter men huvudprincipen är att det är en flinta som sitter på en fjäderspänd hane som slår emot ett eldstål och river ner gnistor i fängpannan som antänder fängkrutet som i sin tur antänder krutet i krutkammaren.  I början av 1800-talet ersattes flintlåset med det mer pålitliga slaglåset där en hane slår till en tändhatt som antänder krutet. Utöver dessa huvudsakliga antändningssystem pågår det hela tiden mer eller mindre lyckade varianter och försök fram tills den moderna patronen föds på 1800-talet.

P1020071
De vanligaste antändningsystemen, från vänster 1400-tals stångbössa med lös lunta, luntlåsbössa från ca 1600,  snappflintlåsbössa, engelsk armémusköt med flintlås, Enfieldmusköt med slaglås.

Efter denna enkla genomgång satte vi oss i bilen och åkte ut till en vän till mig som också har ett stort kunnande på äldre vapen. Här tog Ola fram sin expertis på långbågar och visade olika sorters bågar han byggt efter historiska förlagor. Liksom med eldvapnen fanns också här olika starka bågar och pilar. Mest imponerande var Olas engelska långbåge på över 110 pund, vilket motsvarar över 50 kg att dra med fingrarna när man spänner bågen. Endast Ola kunde på allvar spänna bågen medan vi andra försökte med nära förslitningsskador i armar och axlar.

P1020059
Ola med den tunga bågen. Värt att veta är att de engelska långbågarna vanligen var något kraftigare än denna. Arkeologiska undersökningar visar kraftiga förslitningskador och onaturliga kroppskonstitutioner bland engelska bågskyttar från medeltiden.

P1020065
Här visar Fia upp skillnaderna mellan tunga och lätta pilar. De tunga pilarna för strid är skaftade på halvtumsskaft i ek. Det är svårt att föreställa sig skräcken när hundratals, ibland tusentals bågskyttar avlossade hela pilregn med dessa jättepilar.

Vi prövade också att slänga iväg några skott med mitt slaglåsgevär från tidigt 1800-tal. Man kan tydligt se den återhållna glädjen hos Ola som här avfyrar sitt första skott med denna pjäs som skjuter 19mm stora rundkulor. Kulorna borrade sig med enkelhelt grova brädor.

Även Tobias såg nöjd ut efter att dragit iväg en kula för första gången.

FÖRE
P1020061

EFTER
P1020060

Att få handha saker som de verkligen var förr är styrkan i den här typen av verksamhet.

Efteråt grillade vi och diskuterade höstens fortsatta studiecirkel och resonemanget kretsade mycket kring att laga historisk mat, göra studiebesök och att sjunga. Vi får se vad det blir!

Vid pennan.

Anders Lindkvist, Cirkelledare.

Annonser

En tanke på “Bland tunga pilar och grova musköter.

  1. Ping: Med rök inviger vi våren. Säsongsavslutning för historiskt hantverk och liv. | Kurage -Hantverk, historia och reenactment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s