Hösten 2013

Nu drar studiecirkeln Historiskt hantverk och liv igång och många intressanta saker finns på tapeten.
Hösten 2013 bjuder på många nya aktiviteter och ett tema som kommer följa hösten är matkultur. Här kommer konserveringsmetoder in liksom bakning, glass och annat kul.

Upplägget är också lite annorlunda då vi varje träff kommer ha ett speciellt tema, minitema innebär att träffarna är lite mer informella och med mycket praktiska inslag och eget arbete medan stortema innebär en gemensam uppgift.

12 september.
Minitema – Insaltning och matkultur förr.

26 september.
Stortema – Blocktryck

10 oktober.
Minitema – Östgötskt bak och folklig sång.

24 oktober.
Stortema – Besök på Westerbergs repslageri

7 november.
Minitema – Impregnering av tyg och skinn på gammalt vis.

21 november.
Stortema – Något studiebesök

5 december.
Minitema – Folklig sång och glass innan frysboxen.

19 december.
Stortema – Julmat förr.

Annonser

Bland tunga pilar och grova musköter.

P1020069Luntlåsmusköt för jakt i museets samlingar. Troligen tysk med effektfulla inläggningar av ben i trät.

 

 

Bland tunga pilar och grova musköter
I vårens sista tema tittade vi närmare på vapenhistoria med fokus på pilbågen och eldhandvapnen. Jag tog med ett antal vapen från min personliga samling och från museet tog vi fram en mäktig luntlåsmusköt från tidigt 1600-tal.

Några var också med på en särskild svarkrutsskyttedag som arrangerades förra söndagen.  Läs mer om den  HÄR.

Vi inledde kvällen med en kort vapenhistorisk exposé på eldhandvapnens historia. Jag berättade historien hur vi gick från rundkulor i bly till patroner. Vapen är ett redskap till för att döda med men det är också en viktig del i förståelsen av historien. De har varit med i många sammanhang och varit redskap i händerna på personer som format historien. De öppnar upp perspektiv inom många områden såsom kulturhistoria, etnologi, teknikhistoria och hantverkshistoria. De ger handgripligen insyn i förhållanden i krig och fred men också i jakt och livnäring liksom hantverk och industrihistoria.

P1020056
Projektilens basala utveckling. I begynnelsen fanns rundkulan och den kom att vara förhärskande som projektil in på 1800-talet då det började experimenteras med spetsiga kulor som håller en mer stabil bana i luften. Spetskulan sattes sen i en färdig hylsa som som fylldes med krut och den moderna patronen var född.

Eldvapnens utveckling fram till enhetspatronens införande är egentligen främst en fråga om avfyrningssystem. Jag visade upp flera avfyrningssystem som avlöst varandra genom tiderna. Gemensamt för alla är att de är så kallade mynningsladdare, vilket innebär att skytten häller löst krut ner i pipans mynning och därefter förs kulan ner i loppet och stöts ner mot krutladdningen. De första eldhandvapnen från 1300-talet fungerade som en liten kanon fastsatt på en käpp, krutet i antändes genom ett litet hål på ovansidan av pipan. I hålet som vanligen kallas fänghål hälldes lite krut som sen antändes med en lös lunta. Redan under medeltiden började man sätta fast luntan i en hävarm kopplad till en avtryckare och detta system kallas vanligen för luntlås. Luntlåset var en enkel och billig mekanism som på sina håll var i bruk långt in på 1600-talet. Luntlåset konkurrerades främst ut av flintlåset som börjar komma på 1500-talets slut. Det fanns olika varianter men huvudprincipen är att det är en flinta som sitter på en fjäderspänd hane som slår emot ett eldstål och river ner gnistor i fängpannan som antänder fängkrutet som i sin tur antänder krutet i krutkammaren.  I början av 1800-talet ersattes flintlåset med det mer pålitliga slaglåset där en hane slår till en tändhatt som antänder krutet. Utöver dessa huvudsakliga antändningssystem pågår det hela tiden mer eller mindre lyckade varianter och försök fram tills den moderna patronen föds på 1800-talet.

P1020071
De vanligaste antändningsystemen, från vänster 1400-tals stångbössa med lös lunta, luntlåsbössa från ca 1600,  snappflintlåsbössa, engelsk armémusköt med flintlås, Enfieldmusköt med slaglås.

Efter denna enkla genomgång satte vi oss i bilen och åkte ut till en vän till mig som också har ett stort kunnande på äldre vapen. Här tog Ola fram sin expertis på långbågar och visade olika sorters bågar han byggt efter historiska förlagor. Liksom med eldvapnen fanns också här olika starka bågar och pilar. Mest imponerande var Olas engelska långbåge på över 110 pund, vilket motsvarar över 50 kg att dra med fingrarna när man spänner bågen. Endast Ola kunde på allvar spänna bågen medan vi andra försökte med nära förslitningsskador i armar och axlar.

P1020059
Ola med den tunga bågen. Värt att veta är att de engelska långbågarna vanligen var något kraftigare än denna. Arkeologiska undersökningar visar kraftiga förslitningskador och onaturliga kroppskonstitutioner bland engelska bågskyttar från medeltiden.

P1020065
Här visar Fia upp skillnaderna mellan tunga och lätta pilar. De tunga pilarna för strid är skaftade på halvtumsskaft i ek. Det är svårt att föreställa sig skräcken när hundratals, ibland tusentals bågskyttar avlossade hela pilregn med dessa jättepilar.

Vi prövade också att slänga iväg några skott med mitt slaglåsgevär från tidigt 1800-tal. Man kan tydligt se den återhållna glädjen hos Ola som här avfyrar sitt första skott med denna pjäs som skjuter 19mm stora rundkulor. Kulorna borrade sig med enkelhelt grova brädor.

Även Tobias såg nöjd ut efter att dragit iväg en kula för första gången.

FÖRE
P1020061

EFTER
P1020060

Att få handha saker som de verkligen var förr är styrkan i den här typen av verksamhet.

Efteråt grillade vi och diskuterade höstens fortsatta studiecirkel och resonemanget kretsade mycket kring att laga historisk mat, göra studiebesök och att sjunga. Vi får se vad det blir!

Vid pennan.

Anders Lindkvist, Cirkelledare.

Historiskt fotografi II. Oskarpt läge.

Historiskt fotografi, ingen enkel match.

Mitt under påsklovet samlades studiecirkeln på nytt för att pröva att bygga kameror. Att fotografera har under nästan 200 gått ifrån att vara en ovanlig, exklusiv företeelse till att bli en högst alldaglig syssla som är inflätat med vårt sätt att leva. I dag bär vi bokstavligen våra liv och våra minnen genom kameralinsen. Men när vi igår sökte oss till fotografins barndom upptäckte vi att de första fotograferna inte hade det så lätt.

Inför denna träff gjorde vi några experiment på museet, något du kan läsa om HÄR.

P1010842
Deltagarna tog med egna papplådor hemifrån, allt ifrån skokartonger till tvättmedelsförpackningar. Med stor iver tvingades vi täcka deras innanmäte med svart papp eftersom vi var i behov av det tynande dagsljuset. Det var också skymningen som skulle komma att vara den största käppen i hjulet för att få bra bilder. Långsamt under kvällens gång ändrades ljusförhållandena vilket gjorde det svårare att bedöma slutartiden för våra kameror.

I första fotoomgången valde vi tidstypiska motiv från Bergsbron. Här är alla glada och krampaktigt håller i sina tejpade lådkameror.

P1010844

Det visade sig att kvällsolen var starkare än vad vi trodde vilket resulterade i att de flesta av våra bilder överexponerades. Vi laddade kamerorna några gånger men blev aldrig riktigt kloka på exponeringstiden. Några bra bilder blev det dock under kvällen.

P1010859
Helena och Fia med sina lyckade bilder av Strykjärnet i strömmen.

Efter ett trivsamt fika berättade kvällens lärare och museets fotointendent Anders Karlin om museets fotosamling. Han berättade om olika typer av tekniker som de tidigaste fotograferna använde. De första fotografernas liv är mycket fascinerande eftersom de reste runt i Sverige under 1840-50-talet och sökte upp sina kunder. Äventyraren Lars Jesper Benzelstierna (1809-1880) anses vara får första fotograf som tog teknologin till Sverige 1840 efter att tekniken lanserades i Paris 1839. Benzelstiernas första stopp på Sveriges första fotografturné blev Norrköping 1841. Tyvärr finns det bara ett känt fotografi på Nordiska museet som med säkerhet kan kopplas till denna fotograf.
P1010847

Han visade också på några guldkorn ur museets samlingar. Som denna färglagda bild från 1870-talet som är infärgad på baksidan av en välvd glasskiva.

P1010855
Fia och Helena upptäcker att Vladimir Putin bodde i Norrköping under 1870-talet.

 

Om två veckor fortsätter vi med eget arbete!

Vid pennan

Anders, studiecirkelledare.

 

Show and tell – Dräkt och historisk sömnad.

Temat för den här torsdag var en show and tell med historisk dräkt i fokus. Många i studiecirkeln är duktiga på att sy och har stor kunskap om historisk dräkt. Vi träffades därför att inspireras och fundera kring vilka kläder man bar förr. Kläderna som vi tittade på var huvudsakligen kläders sydda efter direkta förlagor eller genom att kombinera olika sorters källor.

P1010656

Stämningen var på topp då vi inmundigade fika och tittade på de böcker jag tagit med från mitt personliga bibliotek. Bland böckerna kan nämnas:

Gerda Cederblom – Svenska allmogedräkter
(Finns som pdf här)
Gerda Cederblom – Pehr Hilleström som kulturskildrare
Laila Duran – Scandinavian Folklore vol. 1-2
Medieval finds from excavations in London: 4. Textiles and clothing c.1150-c.1450
Dress Accessories C.1150-C.1450: Medieval Finds from Excavations in London 3
Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige
Else Östergaard – Woven Into The Earth

P1010661

Tillsammans blev det många intressanta diskussioner kring dräkt och dräktterminologi. Dräkthistoria är ett enormt område och vi lät tankarna vandra fritt.

P1010659

Inför varje tematräff försöker jag plocka fram något från magasinet som illustrerar temat vi arbetar med. Eftersom vi håller på att flytta vårt föremålsmagasin så är hela vår textilavdelning nedpackad. Jag tog därför med två färgarböcker med provbitar i. Dessa böcker illustrerar på ett intressant sätt vad färgarna kunde prestera i sina verkstäder. Båda böckern är från tidigt 1800-tal varav den ena är enorm till storleken och fylld med små yllebitar. Varje bit har en liten text skriven i kod för att ingen annan färgare skulle kunna kopiera recepten. En kittlande känsla som snart går över till frustration då vi gärna vill veta recepten bakom många av de vackra färgerna.

P1010657

På det stora hela en riktig trivselkväll.

Nästa gång är det dags för eget arbete och då kommer några troligtvis fortsätta med ostformarna medan en del kanske har något annat att arbeta på.

Väl mött!

Vid pennan

Anders Lindkvist, cirkelledare.

Historiskt fotografi I. Upptakten.

P1010625Teresa, Fia och Anders K i aktion.

 Eftersom det i år är fokus på fotografi på många av länets museum har jag valt att lägga in ett projekt om tidig fotografikonst i Historiskt hantverk och liv. För att kunna genomföra detta hade jag tillsammans med fotointendent Anders Karlin en fotoexperimentdag på museet. Vi ville undersöka huruvida vi kunde bygga lådkameror och använda dem i undervisningssyfte.

De första kamerorna som konstruerades var väldigt enkla, egentligen bara en låda som laddades med behandlade kopparplåtar Resultatet blev ett fotografi direkt på plåten, en så kallad Daguerrotyp. Plåtarna exponerades genom ett litet hål, bländaren. Exponeringstiderna varierade beroende på ljustillgången.

 P1010630Anders K, nöjd kamerabyggare. 

Vi valde att bygga kamerorna av svart tunn kartong respektive av en färdig liten kartong. Jag byggde med den färdiga wellpappkartongen och konstruktionen är tämligen enkel. Det som också behövs vid byggandet är limstift, eltejp, sax, folie och en nål.

  P1010624

Jag började med att täcka hela insidan med svart papper och såg till att den blev helt tät. Jag skar ut ett litet hål i långsidan och täckte hålet på utsidan med en liten foliebit som jag sen limmade och tejpade fast. Sen gjordes en hållare för fotopappret på motsatta kartongväggen som är centrerat mot hålet. I folien gjorde jag ett litet hål försiktigt med nålen. Hålet blir slutaren.
Om man behöver en noggrannare beskrivning finns det gott om dem på nätet. Sök på ”pinhole camera”

P1010626

Nu är kameran klar!

Nu monterades fotopappret i ett mörkerrum och tillslöts med tejp på så att den blir helt tät. Vi använde oss av fotopapper som direkt projicerar en färdig positiv bild, det blir alltså inget negativ utan ett färdigt fotografi precis som de första daguerrotyperna. Vi prövade att blockera slutaren med fingrar eller med en tejpbit.

Omgång 1.

I första vändan hade vi ingen aning om vilken exponeringstid utan vi började med ca 40 sekunder. Vi ställde kameran på plats öppnade upp det lilla hålet och lät ljuset strömma in i det lilla hålet.

Vi gick till mörkerrummet och framkallade bilderna med traditionell utrustning och resultaten blev intressanta och lite mystiska. Slutsatsen: för lång exponeringstid.

 

img024
Anders L. Museets verkstad.
img025

Anders K. Strykjärnet.

img027
 Teresa. Bergsbron.
img026
Fia.  Holmen.

Omgång 2.
Glada i hågen att det överhuvudtaget fungerade laddade vi upp med nya fotopapper och halverade exponeringstiden och fotograferade från bergsbron ner mot industrilandskapet med Grå huset och Strykjärnet.

img021
Anders L. Grå huset.
img020
Anders K. Strykjärnet och Grå huset.

img022
Teresa. Strykjärnet och Grå huset.

Resultatet blev nu betydligt bättre med ca 20 sekunder. Vi blev alla imponerade över kvalitén vi fick fram med så på ass enkla medel. Beroende på hålets storlek och lådans storlek blev motivets proportioner olika. Min betydligt större kamera gav större motiv.

 P1010632

I samband med dessa lådkameraexperiment passade jag på att ladda min gamla glasplåtskamera med samma fotopapper. Denna bälgkamera från tidigt 1900-tal fungerade perfekt med fotopapprets storlek. Resultaten blev mycket skiftande eftersom det tycks som den läcker in ljus i slutaren och på sidorna. Något som säkert går att åtgärda. Det är en speciell känsla att väcka en sådan gammal artefakt igen.

img028
Spökansikte på lusthuset.

img023

Mer spöken.

Om man tätar kameran kan det säkerligen bli mycket bra bilder, nu istället blev det pananormala bilder med spökansikten. Intressant på sitt sätt.

Jag blev fylld med den djupaste ödmjukhet inför de tidiga fotografernas verksamhet. Deras kameror var givetvis bättre men människans direkta hantverk i fotografikonsten var större. Det var en relativt lågteknologiskt hantverksform även med 1800-talets mått mätt och det ställde helt andra krav på fotografen som idag med teknologins hjälp har utraderats.

Jag tror att detta kommer bli ett intressant och annorlunda tema för Historiskt hantverk och liv!

Ostformar III. Fortsättning.

21 februari var det dags för studiecirkelns första träff med eget arbete. I led med förra träffens tema; ostformar var det också det som vi alla fortsatte arbeta med. Denna gång var också fler krya och nu var vi nästan fulltaliga i salen. Arbetsmoralen är så kompakt att man kan skära den med en morakniv.

P1010587

Detta leder också till resultat. Helena har satsat på margarinform på sin form och strax är det dags att börja med karvsnittet i botten.

P1010588

Tobias har valt att utmana sitt matematiska sinne och har påbörjat en 6-kantig ostform. Som setts i tidigare inlägg finns det formar med både 8 och 10-kantiga. Matematiskt sätt är det enklare att räkna på en 8-kantig så det ska bli intressant hur Tobias tar sig an den här uppgiften.

P1010585

Lite om självhushållningens slöjd förr.

En stor utmaning i arbetet är att tillverka tapphålen som ändstyckena, särskilt om borr och kniv är de enda verktygen. Att skära rent hålen efter borren är ganska tuff uppgift och lite av syftet med uppgiften är att använda få verktyg. Det går att komma långt med en vass kniv och borr. Den genomsnittlige allmogeslöjdaren i självhushållningens Sverige hade sällan tillgång till särskilt många verktyg, trots detta lyckas de åstadkomma mycket med dessa få verktyg. De mer eller mindre professionella allmogeslöjdarna som tjänade extra inkomst genom att tälja skedar, fästgåvor, träskor och korgar hade ofta en med våra mått mätt en mycket slimmad men specialiserad verktygsgarderob.

Jag vill verkligen slå ett slag för denna video från 1923  som visar lite olika sorters hantverk. Den visar hur träskomakaren, skedtäljaren och stolmakaren arbetar. Här får tittaren bevittna precisionen i händerna som håller i de enkla verktygen. Dessa filmer påminner om en primitiv tillverkningsindustri som vid denna tid är på upphällningen när den nya tiden industrialism är på genombrott under 1800-talets andra hälft.

Träskomakaren som är en åldrig herre arbetar med stor precision fram ett par färdiga träskor med hjälp av en liten yxa, en tvärställd yxa,navare, skedborr/kniv, såg  och en bandkniv. Hans arbetsbänk, en träskomärr är mycket enkel men fyller sin funktion galant.  Det är troligt att han arbetar i färskt virke då hans verktyg skär som smör i virket.

Skedtäljaren arbetar på samma sätt som vi idag täljer skedar i råslöjd idag, i färskt virke med yxa, skedkniv och kniv. Märk precisionen i den lilla yxan, slöjdaren har rationaliserat sitt arbete så mycket han kan och därför vill han avverka det mesta med yxan innan han går på med kniven. Det märks också i hans sätt att använda tjäckelyxa istället för skedkniv när han urholkar skeden. Notera också de specialiserade greppen han använder med kniven som hävstången med knäet.

Trakten kring Borås är känd för sin saluslöjd både inom trä och textil. Med hjälp av gårdfarihandlare försåldes varorna runt om i hela Sverige. Borås är i princip grundat på denna tillverkningsindustri.  Specialiseringen var utbredd och den sista hantverkaren, stolmakaren använder sig av några få hyvlar, stämjärn och standardiserade mallar. Verktyg som de flesta med enkla medel kan frambringa. Hans hyvelbänk är ett enkelt väggbord av grova brädor och mycket arbete utförs fortfarande med kniv och yxa.

Väl mött nästa gång då det är historisk dräkt som är på temat!

 

 

 

Ostformar II. Premiär!

Igår var det premiär för Historiskt hantverk och liv! Det blev något av en mjukstart på grund av 4-5 inte kunde komma första gången. Det var dock ett trevligt gäng på 5 personer plus jag själv som dök upp.

Vi kastade loss med en presentationsrunda där var och en fick beskriva sig själv och ens bakgrund, samt svara på frågorna om varför hen valt att gå med i studiecirkeln och hen förväntar sig få ut av det. Under denna runda visade sig att gruppen bar på olika ingångar och förväntningar. Min förhoppning är att alla, oavsett bakgrund och förutsättningar ska känna att denna studiecirkel ska vara en kreativ arena där ny kunskap förs fram i historieforskningen.  Kompetenserna i gruppen är enastående från dramapedagoger, folkmusiker till skräddare, konstbrodöser och guldsmeder!

Efter att vi tittat runt i lokalerna fikade vi på äppelmust och östgötsk västerlösakorv. Jag introducerade vårt första projekt, ostformar. Berättade lite om den historiska bakgrunden och visade två antika ostformar från 1700-talet och 1800-talet.

P1010544
Vi är igång! En koncentration som det nästan luktade bränt om.

Jag tror alla var överens om att den största utmaningen i låg dekorationerna i botten, det så kallade karvsnittet. I väntan på den utmaningen började alla skissa på formens proportioner.

Utgångsmaterialet för lådorna är tunna brädor av björk eller ask. Alla är av samma höjd men deltagarna fick sen bestämma vilka proportioner lådan skulle ha.

P1010545
Helena är i farten med sin avlånga ostform.

 

Jag byggde i förväg en låda med enkla proportioner, alla 5 bitar är 13 cm långa.

P1010550 P1010551

 

Jag har börjat påbörjat skärningen på utsidan av lådan, lite markeringar och bomärken. Ni har jag testat att börja skära en bottenplatta och min inspiration kommer ifrån denna botten. Det är ett mycket vanligt motiv som man får fram genom att använda passare. Geometriska mönster liknande denna finna belagda från vikingatiden och är kanske mest använda på skrin, mangelbräden, skäktträn och liknande.

KM+2737_2

 

Min är är betydligt mindre i storlek men kanske blir det bra om man får jobba lite med det. Det ska bli spännande hur resten av gruppen kommer att arbeta.

P1010549

Vid pennan/

Anders Lindkvist, nöjd cirkelledare.